adrenalin

När jag var liten (och långt upp i tonåren) var jag livrädd när jag skulle sova, jag var tvungen att dra täcket upp till hakan så att inte en vampyr skulle bita mig i halsen. Vidare kände jag tvånget att säga hej då till min pappa ifall han skulle dö under natten, så att vi skulle fått ett sista farväl och så var jag tvungen att påminna mig själv att vakna försiktigt ifall glödlampan skulle explodera under natten. Det här är helt sant. Är alla barn så här rädda för att somna?