adrenalin

En av mina kolleger är ett riktigt kontrollfreak och det är jävligt påfrestande. Jag har jobbat med henne för ett par år sedan och då höll hon på att driva mig till vansinne med sina idéer. Sen var hon borta ganska länge, men dök upp igen i vintras. Fine, i ett halvår har jag låtit alla hennes jobbiga grejer rinna av mig. Jag har liksom gett mig fan på att flyta ovanpå, att se hennes goda sidor och ha överseende med de dåliga. Det har funkat riktigt bra fram tills idag, då blev jag pissed som fan. Först letade hon upp mig och frågade vad jag använde för lösningsmedel för Rikarde hade så dåligt tryck i grann apparaten, sen frågade hon mig varför jag inte tömt behållare då fräser jag, "lägg av nu, du är alltid på oss om behållarna, låt oss göra som vi gör". Människan ger sig inte utan ska förklara för mig hur apparaten som jag använder varje dag funkar och står där och mästrar mig med sin mjäkiga röst och plötsligt hör jag mig säga "Jag har ingen lust att prata om det här nu" och stormar därifrån. Barnsligt, fast det känns bättre än att ha skrikit "du är en jävla idiot" eller något annat dumt. Sen höll jag mig undan tills jag visste att hon gått till tandläkaren innan jag stack ut huvet från mitt gömställe (kontoret). Nu ska jag gå och träna, tyvärr är hon här när jag kommer tillbaks, men jag tänker nog fortsätta vara barnslig och ignorera henne ett tag till, tills jag har kommit på en skarp formulering, så att hon kanske förstår att det är tröttsamt att ha en person på labbet som springer runt och jagar oss andra och försöker kontrollera oss.