borta 2!

Sedan ett halvår har min närmsta jobbarkompis och jag kommit allt närmare varann, det har varit jätteskönt. Det skiljer tio år mellan oss, men åldersskillnaden har krympt i takt med att vi fått allt roligare. Skönt att lära känna någon som kändes så avlägsen i början, hon känner nog detsamma. Sorgligt för mig är att hon just åkt iväg för att jobba utomlands i tre månader. När hon kommer hem har jag förhoppningsvis fått barn, eller är åtminstone ledig sen ett par veckor tillbaks vilket betyder att vi inte kommer jobba ihop förrän i augusti igen. Fast det positiva är att jag vet att hon finns här när jag kommer tillbaks. Och man ska väl vara positiv?

Hon är modig, för två av de saker hon är mest rädd för är: Att hamna i miljöer där hon inte känner en käft. Prata engelska. Nu utsätter hon sig för bägge på samma gång. Cool tjej, eller hur? Shit vad trist det är att stå här helt solo. Boooring.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback