saker som är bra med att bli äldre

Jag har mycket ångest för att bli äldre, jag har t ex svårt att acceptera att jag förfaller utseendemässigt. Jag trodde inte att jag var så ytlig, men sanningen är en annan. Det finns saker som jag uppskattar med att bli mer mogen i alla fall, en av dem är att respekten för andra människor ökar.

På mitt jobb stör sig alla på städerskan, jag som är äldre fattar inte varför. Hon gör sitt jobb. Hon hatar säkert sitt jobb, men hon är alltid vänlig och gör det hon ska. Vi vet inget om henne, vi vet inte vad hon heter, om hon har barn, kanske barnbarn, vart hon bor. Jag tycker att man säger tack till den person som torkar mitt golv och tömmer min papperskorg, det är inte så svårt. Hennes arbetsuppgifter är väl definierade från arbetsplatsen och då kan man väl inte störa sig över saker hon INTE gör. Då får man väl diskutera med arbetsgivaren och så se om de är villiga att betala för fler arbetstimmar. Min morsa var städerska när jag var liten, att vara dryg mot städerskan på jobbet skulle vara som att spotta på sin egen mamma för mig.

När jag var yngre arbetade jag i hemtjänsten med old people. Jag hatade det. Idag är jag glad och t o m tacksam att jag gjort det. Förutom att det var tungt så fick jag prata med massa intressanta gamla människor och höra om hur de levde när de var unga, och hur de ser på saker och ting när de blivit gamla. Hur deprimerande det är att bli blind. Hur det känns att vara tvungen att lämna sitt hem efter femtio år. Jag har jobbat både med riktig arbetarklass på Söder och i fina paradvåningar kring Odenplan. Det känns i efterhand som om jag inte vill vara utan den erfarenheten och jag önskar faktiskt att alla unga gjorde en vända med old people, man uppskattar det senare i livet.

Saker blir lite mindre svart-vita (men bara lite för jag är en väldigt svart-vit person) och man får lite lättare att känna empati med andra människor. Jag vet att jag inte är gammal på riktigt, men jag jobbar med folk som är tio år yngre och för mig har det hänt oerhört mycket på de tio åren.

Dessutom är jag glad över att jag kan ta en rejäl titt på min egen attityd och bestämma mig för vilken hållning jag ska ha gentemot andra människor. Förr var nästa alla bara en bunt idioter, svart-vitt igen, och själv hade jag ingen del i något som pågick runt om mig. Det är bättre med den saken och det tillskriver jag hårt arbete med mig själv, något som tar tid och kommer kräva ännu mer tid. Nu börjar jag fatta att arbetet med det egna jaget är livslångt. Och om jag kommit hit nu, hur bra ska inte saker bli när jag är en liten tant. Hurra för att bli tant (gulp).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback