adrenalin

Jag kan bli så otroligt sur ibland. Jag går runt och surar som ingen annan. När jag inte är sur, så skäms jag över mitt eget beteende och tycker det är helt ofattbart att jag inte bara lägger ner när jag är igång. Ofta händer det när vi är ute och gör något, vi handlar i olika affärer och kanske ska ta en fika. Mitt blodsocker är lågt och så har de inget jag är sugen på där vi är, eller så är det något annat som inte passar, för varmt kaffe, för svagt kaffe, för dyrt, för torrt, för mycket smör, you name it. Sen är jag helt sur och grinig. Och inte lite smågrinig så att jag håller det för mig själv, utan jag gnäller och är missnöjd, och det går lliksom inte över. Min man försöker blidka mig och då blir jag sur på honom istället. Det här är pinsamt att berätta. Sen passar inget han gör och jag vill bara hem och vara hemma NU och sitter och surar hela vägen hem, fast det är jag som har dålig attityd och beter mig illa. Ändå är jag som en bortskämd liten prinsessa som tycker synd om mig själv och är grinig och alla andra är sååå dumma mot mig. När jag ser objektivt på sånt beteende tänker jag bara, men kamma ihop dig människa och ta ansvar för dig själv - och! Be om ursäkt när du bara kör över och sågar andra människor.