adrenalin

Söndagen gick bättre, jag och sonen var ute och lekte och handlade mat och bråkade nästan inget fram till kl 15, då det var dags för en ny fight. Sen låg jag på sänden och var ledsen och läste trotsboken medan min man försökte få sonen att förstå att vi blir ledsna när han bråkar. Han bara skrattade och larvade sig. Efter det rejäla bråket blev saker och ting bättre och när det var dags för nattning var han den mest bedårande unge man kan tänka sig. Imorse var det "kvartssamtal" på dagis, och mitt i allt trots och alla bråk är det skönt att få höra vilken fantastisk unge vi har, hur begåvad, charmig och gosig han är. Och att det är helt normalt för ett barn i hans ålder att vara så bråkig som han kan vara. Det känns sorgligt att vi ska byta dagis, han trivs jättebra där, men vi kan inte bo i en tvåa för all framtid.