hur man hanterar sina kollegor

Har brottats med mig själv oerhört mycket vad gäller kollegan som jag tror har aspergers. Läste en bok som heter "The Curious Incident of the Dog in the Night-time" av en kille som heter Mark Haddon, och jag bestämde mig för att det är jag som måste ändra på min attityd. Han uppfattar inte världen som resten av oss, och ingen har satt sig ner och förklarat för honom vad det innebär att bli forskarstuderande. Han vill oerhört gärna hålla på med det här, men vår chef fattar inte att han måste ställa upp mer på honom och stötta honom. Det är inte mitt jobb att vara det stödet, men jag kan vara vänlig och tydlig och berätta för honom om våra gemensamma regeler och vikten av att vi följer dem. När jag tittar på honom ur ett nytt perspektiv så får jag också anta att han gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar och det är inte fy skam.

Det finns ingen perfekt arbetsmiljö med perfekta kollegor, det är bara att acceptera. Stör jag mig hela tiden på det så skapar jag en otrevlig arbetsmiljö och är förmodligen den som mår mest dåligt av det. Vem vill vara surkärringen på jobbet? Jag är informellt högsta hönset på vårt lab och har skitsvårt att ta kommando och delegera. Jag har valt en grinig attityd i många lägen och vet inte riktigt hur jag ka hitta ett konstruktivt sätt att hålla vår skuta på rätt kurs. Jävlar vad svårt det är att bestämma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback