adrenalin

När jag läser argumenten mot att denna kvinna ska få barn så blir jag faktiskt irriterad. Om enda argumentet var att det var fara för hennes och barnets respektive hälsa så skulle jag nog inte bry mig, men att det skulle vara synd om ungen för att mamman är lika gammal som en vanlig mormor tycker jag är lågt. Inte fan klankar någon ner på gubbsen när de skaffar ungar upp i sextioårsåldern. Min egen pappa skulle fyllt 84 om han levt, han skulle varit äldre än åtskilliga av mina kompisars farföräldrar, som dessutom lever. Men ingen gnällde på honom när han skaffade flera barn i "mogen ålder" detta trots att han hade flera fysiska åkommor som gjorde att han dog 65 år gammal. Så vad jag egentligen tycker är att denna kvinna kanske inte borde skaffa ett barn vid 63, men jag tycker heller inte att en karl ska skaffa barn vid 63, för mig är den vettig äldsta ålder 40, möjligtvis 45 om man har levt hälsosamt och har bra gener. För med en supergammal farsa kan jag säga att det suger att inte ha sina föräldrar när man är vuxen. Att skaffa barn är ett livslångt åtagande och då gäller det att kunna finnas där inte bara tills de flyttar hemmifrån, utan det kommer även perioder som vuxen när man verkligen behöver sina päron (läs när man får egna barn) och då är det inte mycket till hjälp om de är döda.