adrenalin

Har länge funderat på att kolla upp mina födelsemärken, och idag blev det av, allt tack vare en drive som sjukhusen kör med och en observant mamma som såg annonsen i Metro och ringde till mig. Väl på plats var det bara att näcka och bli inspekterad, lite läskigt var det ju, tänk om jag skulle ha några farliga. Man har ju kollat i tidningarna och nojjat över sina kolsvarta prickar. Men allt såg bra ut, utom en på ryggen som eventuellt någon gång i en avlägsen framtid skulle kunna bli något lite småläskigt. Bäst att hålla koll på den tyckte läkaren och eftersom det är svårt att ha koll på ryggen var det lika bra att ta bort den på en gång. "Nu?" hörde jag mig själv fråga med tunn röst. Jodå, ner på mage, en spruta, en avhyvling och lite bränning så var den ett minne blott, åtminstone lite plattare. Det tog max en minut. Gissa om jag var stolt! Lite pinsamt var det ju försås, för när jag reste mig såg man att jag dreglat på pappersskyddet på britsen. Jag är livrädd för att bli stucken så jag låg med öppen mun och försökte "andas med magen" för att inte spänna mig för mycket och tydligen dreglade jag lite också...