adrenalin

Tittade på en lägenhet idag, har nämnt att det var på gång. Men vi tycker bara så olika. Jag tycker om förorten den ligger i, kan ha överseende med konstig planlösning och vill bara se alla fördelar. Naivt blunda för eventuella nackdelar. Maken vill inte stå och ångra sig efteråt. Jag förstår honom, och han har rätt på många punkter, men tänk om han skulle bli jättenöjd ändå. Trots alla fel och brister? Men det jag fruktar mest är att han ångrar sig efteråt och jag alltid kommer få höra det. Vi har haft det så, han flyttade hem till mig och sålde sin lägenhet. Han ångrade sig naturligtvis. Jag var nöjd med det boende vi hade, men inte han och så var det i fem år,  tills vi flyttade hit. Nu är han nöjd men inte jag. När i helvete ska två människor kunna tycka samma sak? Det här inlägget är inget sätt att försöka få min man att ändra sig, vi har tackat ja, men jag har bara en klump i magen just nu.