privat
Jag har varit gravid tre gånger. Första gången var jag tjugofem hade varit slarvig. Det var glasklart att jag inte ville ha barn med den killen. Sorry sorry. Att göra abort var ett lätt beslut med vidrigt att genomföra. Bara tanken på att någon skulle in i min kropp och krafsa. Jag får ångest bara jag tänker på det. Jag mådde dåligt efter aborten, i flera månader, men jag ångrar mig inte än idag.
Andra gången jag blev gravid var ganska exakt fem år senare, jag var nästan trettio och hade varit ihop med min man i nästan fyra år, gifta i ett. Vi hade slutat med preventivmedel ett par år tidigare och börjat bli oroliga att det var något fel men nu var det dags... Vi gjorde ett graviditetstest när jag hade gått tre veckor över tiden och det blev två streck precis som det skulle. Underbart. Tre dagar senare fick jag missfall. Jag vet inte hur mycket jag ska skriva om missfallet. Det var hemskt. Jag var ensam under utdrivningfasen, satt själv på toan och grinade, min man kunde inte komma ifrån sitt jobb och antagligen intygade jag att allt var OK. Efteråt ville jag inte träffa folk. Ingen fick veta. Min man fick heller inte berätta för någon. Taskigt, för han behövde ju få prata med någon. Trots att jag bara var i sjunde veckan så mådde jag jättedåligt jättelänge efteråt.
Tredje gången jag blev gravid var när vi hade gett upp efter idoga försök lite mer än ett år senare. Jag var 31 och skiträdd att få ett nytt missfall. Vi gjorde gravtest först i vecka elva för att vi var så nojjiga. Ingen fick veta förrän vi var i fjärde månaden. Jag var jätteorolig hela graviditeten, trodde varenda flytning var missfall som i att fostervattnent gått. Det gick bra, för tre år sedan kom vår lillplutt. Hel, fin och underbar.
Nu när vi har honom är jag inte ledsen över de två första graviditeterna. Jag är tacksam för att det faktiskt gick den tredje gången. Jag tar inte en lyckad graviditet för given. Jag är glad för den jag fick.
Andra gången jag blev gravid var ganska exakt fem år senare, jag var nästan trettio och hade varit ihop med min man i nästan fyra år, gifta i ett. Vi hade slutat med preventivmedel ett par år tidigare och börjat bli oroliga att det var något fel men nu var det dags... Vi gjorde ett graviditetstest när jag hade gått tre veckor över tiden och det blev två streck precis som det skulle. Underbart. Tre dagar senare fick jag missfall. Jag vet inte hur mycket jag ska skriva om missfallet. Det var hemskt. Jag var ensam under utdrivningfasen, satt själv på toan och grinade, min man kunde inte komma ifrån sitt jobb och antagligen intygade jag att allt var OK. Efteråt ville jag inte träffa folk. Ingen fick veta. Min man fick heller inte berätta för någon. Taskigt, för han behövde ju få prata med någon. Trots att jag bara var i sjunde veckan så mådde jag jättedåligt jättelänge efteråt.
Tredje gången jag blev gravid var när vi hade gett upp efter idoga försök lite mer än ett år senare. Jag var 31 och skiträdd att få ett nytt missfall. Vi gjorde gravtest först i vecka elva för att vi var så nojjiga. Ingen fick veta förrän vi var i fjärde månaden. Jag var jätteorolig hela graviditeten, trodde varenda flytning var missfall som i att fostervattnent gått. Det gick bra, för tre år sedan kom vår lillplutt. Hel, fin och underbar.
Nu när vi har honom är jag inte ledsen över de två första graviditeterna. Jag är tacksam för att det faktiskt gick den tredje gången. Jag tar inte en lyckad graviditet för given. Jag är glad för den jag fick.
Kommentarer
Trackback