adrenalin

Ju äldre jag blir desto mer bekväm blir jag. Bara tanken på att tågluffa får det att krypa i kroppen på mig, men det fanns en tid när man bara såg det som ett äventyr. Jag antar att ingen tågluffar längre, men en gång i tiden var det hett. Nåväl, det nya tv-spelet då. Hmmm, jag känner mig som en gnällkärring. Men, nej. Nej, det blev för svårt för fort. Inga vapen, inget skjuta eller mosa. Ingen möjlighet att gömma sig. Ingen fungerande smygmetod. Tredje scenen tog två timmar att fullfölja och då löste vi inte ett enda problem, hämtade inte en enda sak utan kutade rakt igenom. Inte bra. Fjärde scenen tog priset. Helt omöjlig att spela. Vi är ju snudd på old people, vi får väl börja spela spel för sjuåringar istället.  Det är det tredje japanska spelet där man inte har något medel att försvara sig. Det är inte vår stil. Vi behöver försvara oss. Slåss. Avreagera lite. Döda lite zombies.