adrenalin

Jag har snöat in på att jag har stort motstånd för mitt omöjliga projekt och hotar med att hoppa av studierna, men så slog mig en sak. Två saker inträffar i och med att mars tar slut. Min närmsta kollega slutar och min kompis disputerar och slutar. Bägge två är mina närmsta kompisar på jobbet. Jag är ledsen över att förlora lejonparten av mitt dagliga sociala umgänge samt ett ovärdeligt stöd både yrkesmässigt (massa erfarenhet och kompetens försvinner) och personligt, det är nämligen två damer med skinn på näsan. Jag är helt enkelt deppig och har separationsångest. Det var bra för mig att ta halvt ledigt den här veckan. Jag har tagit hand om mig själv. Jag har skrivit mycket på bloggen, det händer saker när jag skriver. Och jag har fått fina kommentarer från er som läser här. Nu ska jag fundera på hur jag kan vända det här till något positivt och hur jag ska kunna ta mig igenom det här. Eller hitta något bättre. Gud vet.