adrenalin

Att vakna på morgonen och bli klappad på kinden av sitt barn som säger, "min mamma", det är det underbaraste som finns. Just då är all stress som bortblåst. Den kommer förvisso tillbaks i 190 när det är dags att klä på och gå till dagis, men den lilla solstrålen av kärlek kan man tänka tillbaks på hela dagen. Han utforskar sin omgivning jättemycket och det är fascinerande att få följa med på den resan. När vi sitter och äter säger han plötsligt, "det här är köket". Tänk att komma till såna insikter! Att aldrig ha fattat att rummen heter olika saker och plötsligt förstå det, det måste vara som att drabbas av insikt om hur relativitetsteorin funkar eller plötsligt kunna prata kinesiska! Det är inte små steg han tar. Treåringar är bäst!