adrenalin

...men hemma igen. Har haft det bra rent yrkesmässigt sett men på det sociala planet har jag ibland kännt mig ensam och längtat hem. Det blev inte så lyckat när jag kliver innanför dörren och min självupptagna morsa står här och snackar hål i huvet på mig när jag försöker ägna tre sekunder åt min son som jag inte sett på tre dagar. Strax efter kommer min man hem, jag är hungrig, morsan snackar, TV-n går igång, jag springer ut och grinar. Efter fem sex samtal går jag hem igen. Tror någon att min självcentrerade morsa gått hem då? Kännt vibbarna lite? Nejdå, hon har agerat sonens räddare. Suck. Gå då människa. Ja tillslut pep hon iväg. Kramas lite med min man som gör omelett till mig. Sonen kramas hela tiden. Pussi puss. Och när jag nattat honom visar det sig att det ligger dyr lyxglass till mig i frysen. Jag som grät och trodde att ingen brydde sig om mig...

Gräsmattan är dessutom tät, fin och illgrörn under sveriges match nu, så jag har inget i hela världen att klaga på. Konferensen var superbra, massor av intressant forskning, men jäklar vad jag ska sova skönt i natt. I min egen säng. Med min egen man. Och lite senare även med min son snusande mot halsen. Mys mys.