adrenalin

Folk som ska ha barn nummer två brukar säga, att de är oroliga för att inte kunna älska en till lika mycket. Jag har verkligen inte fattat vad de menar, det är ju klart att man kommer bli lika kär i barn nummer två? Det tror jag fortfarande, och det gör mig orolig för något helt annat. Tänk om kärleken till barn nummer ett minskar? Om man liksom stöter bort honom för att det har kommit en som tar all ens kärlek och omsorg i anspråk. Så har jag gjort med katterna, när det kommer en ny så blir man liksom lite trött på den äldre. Men min son är ingen självständig katt som klarar sig utan mitt knä ett tag. Han är ett barn som kommer behöva mig lika mycket som alltid. Imorse gick min man upp och vi låg kvar en stund, först sov vi tjugo minuter, sen låg vi bara och kramades, det är så underbart. Det kan bli svårt att kramas med en bebis som hänger vid bröstet hela tiden. Tur att jag har lite tid på mig att fundera på hur jag ska jobba med det här så att lillplutten inte blir bortskuffad.