adrenalin

Lillplutten har hostat hela natten, det bryter väl ut ordentligt tills imorgon. Varför blir ungarna aldrig sjuka kl 17 på fredag kväll och friska igen på söndag kväll. Aldrig någonsin. Alltid bryter det ur på söndag kväll, och all planering bara brister. Alla möten som man planerat in, som är helt omöjliga att boka om. Fy bubblan. Så blir det skytteltrafik med sjuk unge, du tar fyra timmar här, sen plockar jag upp honom på ditt jobb och tar tre timmar, innan mormor kommer och tar två. Bluäk. Och pengarna. Jag ligger redan minus tre dagar för december så det blir muntert. Men om man bortser från att det är stressande så kan det vara ganska okej att vara hemma med sjukt barn. Man får ju inte gå ut och leka, eller träffa människor. Man kan m a o bara gå runt i pyjamas hela dagen och titta på film och kramas. Vi brukar baka lite, kanske hänga lite tvätt och mest mysa. Ett par dagar, sen blir lillplutten jätterastlös, oavsett feber och hosta. Lillplutten älskar dagis. Han älskar sina kompisar, sina fröknar, alla leksaker och att få sjunga högt och springa runt. Så två dagar är lagom att vara hemma, sen håller han på att förgås av dagis-längtan. Så vi håller tummarna, för att det blir kortvarigt sjukt. För sjukt blir det, oavsett om man  vill erkänna det för sig själv. Host, hack, snörvel.