svacka

Studierektorn kom förbi vårt kontor och jag sa genast, mycket påstridigt, att nästa läsår vill jag undervisa på en annan kurs. Jag gav en motivering osv och han bara hummade. Jag trodde att han gick runt och frågade om hur vi ställde oss till nästa läsårs schema, men icke. Han letade efter den kollega jag satt brevid och ville prata om hennes undervisning, eftersom hon slutar och han illa kvickt måste hitta en ersättare. Så när jag slutat min harrang och han fick komma till tals kände jag mig som en idiot. Som vanligt. Sen gick jag hem, för jag skulle hämta på dagis. Hela vägen hem så kände jag mig så jäkla korkad och påstridig och jobbig så jag bara ville sätta mig ner i en snödriva och grina för att jag alltid har så bråttom. För att jag alltid är så på hugget och för att jag alltid tror att allt handlar om mig. Det är fruktansvärt att känna så här.

Kommentarer
Postat av: lilla ego

Det är inte roligt att känna så men du är inte korkad och jobbig, jag tycker det du beskriver är en tillgång! Får jag vara lite politisk tycker jag dessutom att det verkar vara något som män alltid pysslat med men som tjej ska man minsann ursäkta sig... eller? Jag tycker i alla fall att det är både rätt och modigt att ligga på för sin chef med vad man vill, speciellt när man har väl förberedda motiveringar. Jag önskar att jag gjorde så ibland, men det är jag alldeles för feg för.

Postat av: adrenalin

Tack för att du vänder det till något positivt, det är svårt att se det så när man är mitt uppe i känslorna...

2006-02-22 @ 09:40:08
URL: http://adrenalin.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback