Jag är underlig

Min förra examensarbetare Jonna har jag fortfarande god kontakt med, men hon ville byta inriktining och gör därför examensarbete på en annan instution som håller på med lite liknande saker som oss, men ändå inte. Very well, där doktorerar det en tjej som jag läste två kurser med, Terese, hon var väl OK och vi pratade ofta, men sen sågs vi inte på länge. Efter något år dök hon upp på en kurs jag skulle läsa och då hälsade hon plötsligt inte. OK tänkte jag, men far åt helvete då.
Jepp, precis så är jag. När folk ignorerar mig så blir jag sur som fan och hämndlysten.

Jonna har nu varit på Tereses instution i tre veckor och har redan fått höra att tjejen tycker att jag är konstig. Detta för att vi gick kurser ihop för några år sedan, och sen slutade jag bara att hälsa. Ha ha ha, gud vad komiskt. Två sura brudar som går runt och tycker att den andra är en jäkla otrevlig bitch.

Det som känns trist är att jag inte funderat på det, men hon rapar kanske upp hur otrevlig jag är ganska ofta eftersom min ex-exjobbare som hon inte ens känner redan vet om det. Och när jag tänker efter så finns det minst en person till på den instutionen som inte gillar mig. Jaha, så jag kanske uppfattas som otrevlig. Konstigt. Jag som är så mån om att vara till lags. Men jag har ju berättat förut om min minst sagt korta stubin. Jag kan vara oresonlig när jag är arg också, nej förresten, jag är oresonlig. Och hämndlysten. Jaha det här blev ju jävligt kul skrivning. Aha-upplevelse. Aha.

Shit jag vill inte vara känd som en grinig mallig typ. Jag vill att folk ska gilla mig. Men om alla tycker om mig så känns det som om de äter upp mig. Det orkar jag inte. Då blir det lätt taggarna utåt.

Hur sätter man gränser för folk utan att gallskrika och vara otrevlig? För det är ju mig själv jag är arg på för att jag inte sagt ifrån i tid. Jo man är modig. Och modig är jag inte utan feg. Fegheten har faktiskt lett mig till det liv jag har idag, så fegheten är bra. Men nu vill jag ha lite mod också. Mod att förändra det jag kan. Det svåraste, mig själv.

Om jag hade vågat så hade jag sagt till Terese redan för tre år sedan, "Hej". Och inte suttit och surat och tyckt att "varför hälsar hon inte på mig?". Att hon också är lika feg spelar faktiskt mindre roll, för jag har bara ansvar för mina egna känslor och det här sved.

Kommentarer
Postat av: Bosse Bellman

En skön grej som jag burkar köra med är att hälsa på personen ändå, typ "Tjenare XXX hur är det med dig då?" lite överdrivet och käckt. Den personen känner sig då lite dum eftersom den själv inte hälsat. (Brukar få klassikern, Åj jag kände inte igen dig! den andra "stockholmaren".) Vips har du övertaget, och har tagit första steget.

2006-02-14 @ 09:26:12
Postat av: adrenalin

Yes, den strategin är bäst. Jag är lite feg, men jobbar på saken. Jag hoppas innerligt det är den riktiga bosse bellman - dvs trubaduren - som läser min blogg. Minns dig nog från farmen.

Postat av: Bo Lund

Hej. Undrar vem som använder mitt artistnamn "Bosse Bellman"? Javisst var jag på farmen, men vem är du. Hälsn Bosse.

2006-08-05 @ 14:20:09
URL: http://www.bolund.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback