adrenalin

Kommer ni ihåg incidenten med F, hon som låtsades om att jag inte fanns till och fick mig att krympa ihop? Jag fick flera bra råd av er som läser här, men efter noggrannt övervägande bestämde jag mig för att använda hennes egen medicin. (Eller så var det hämndlystnad, det är lätt att försköna i efterhand). Jag ignorerade henne totalt, satte hon sig vid vårt bord när vi käkade låtsades jag inte om att hon var där. Hon brukar ändå inte tilltala mig, men det var skönt att låta bli att ens titta på henne. Sen sket jag i att försöka få ögonkontakt med henne när vi möttes i korridorerna, vilket jag alltid gör med folk på mitt jobb. Men jag bara ignorerade att hon gått förbi mig, och då kunde hon ju knappast hälsa. Alltså ingen regelrätt mobbing, men lite av hennes egen medicin. Ha ha ha, vilken jävla effekt, efter ett par veckor av detta började hon smöra järnet för mig. Helt bisarrt eftersom vi inte var kompisar innan. Jag fattar att hon har grava problem med sina relationer till omgivningen, så jag är artig mot henne, men fnissar lite inombords åt att hon som gjort mig så ledsen nu verkar osäker på vem jag egentligen är. Shit - jag kanske är coolare än hon trodde, jag kanske har hamnat några snäpp högre på hennes hipphetskala. Vem bryr sig. Hon är jävligt långt ner på min i alla fall.