dåligt blir bättre

Jag måddes å extremt sunkigt fram till kl fyra idag, svettig, skakig och orolig. Sen som ett trollslag så släpper det och det mesta känns OK igen. Måste ha med hormoner eller något att göra. Jag är känslig för hormonpåslag. Har premenstruella spänningar (inte jämt), fick baby blues efter förlossningen (länge, grinade som en galning varenda dag). Var faktiskt hormonell hela graviditeten när jag tänker efter. Först arg. Arg som ett bi hela tiden. Sen sentimental och gråtmild. Synd att vara tvungen att ge Strindberg vatten på sin kvarn. Eller vad fan, vad är det som säger att den hormonstabile mannen ska vara normen? Fram för en tillvaro som är anpassad efter oss hormonlabila. HI - Hormonellt Initiativ, jag och alla klimakterie-tanter!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback