adrenalin

Årets första julkort har trillat in. Det är från min mans faster, jag behövde egentligen inte titta på poststämpeln för att veta det, men det är lite av en njutning att se stämpeln från postkontoret beläget i en flott stadsdel i en mycket stor stad. Kortet är adresserat till Mr and Mrs. Det känns bisarrt.  Vi har varit gifta i sju år, men jag kan inte riktigt vänja mig vid just titeln Mrs. Hur som helst, innan vi fick barn så var korten inte adresserade till mig överhuvudtaget, det var som att fastern av någon konstig anledning valde att ignorera min exixtens. Det gör inget, vi har aldrig träffats. Årets julkort från henne kom faktiskt sent, det brukar dyka upp i slutet av november, lite skumt faktiskt. Men det var trots allt först och därför jag visste vem avsändaren var. Jag väntar mig minst ett par kort till med Mr and Mrs på, inte från lika flådiga adresser, men från människor jag faktiskt träffat och som aldrig någonsin skulle få för sig att ignorera en ingift släktings exeistens eller att skicka julkort redan i november heller för den delen.