adrenalin

Efter att ha varit utelåst från bloggen i ett dygn är jag tillbaka. Jag har aldrig så mycket saker att skriva om som när jag inte kommer åt bloggen. Fast när jag väl sitter här undrar jag hur intressant det egentligen är att skriva om att man tvättat två maskiner, att man inte längre bälgar i sig Fanta, att man inte har lust att stå och steka mat.  Jag har egentligen inget riktigt att skriva om, jo det borde vara förbjudet att på beräknad förlossningsdag ringa och fråga om det fötts något barn. Min bästa vän gjorde det. Skitkul. Jag känner mig mordisk. Min man sitter på sitt jobb och är jätterastlös. När jag ringer för att konferera om middagsmaten blir han jättebesviken över att det inte var värkarna som kommit igång. Man ska inte stirra sig blind på beräknad förlossning, ändå fastnar man stenhårt i den fällan. Fyra procent av kidsen föds på BF. Jag är också rastlös - ändå. Ska åka iväg och hämta min stora lillkille och något att tugga på. Bara tanken på att fylla lägenheten med steklukt samtidigt som man hängt två maskiner tvätt gör mig kräkfärdig. Imorgon ska jag gå på vattengympa, det ska bli skönt. Skulle vara trevligt att vara bjuden på glöggparty. Orkar inte arrangera något själv dock.