adrenalin

Det är med blandade känslor jag återvänder till mitt jobb imorgon. Med glädje på ett sätt för det ska bli skönt att avsluta de saker jag hållt på med i så många år. Det ska bli skönt att äntligen komma upp en nivå på examensskalan. Det är dessutom inte så mycket till semester när man ska aktivera en 3.5 åring som vill gå upp mellan halv sju och halv åtta varje morgon, när man själv bara längtar efter sovmorgon. Det som är trist med att börja jobba är att jag är ganska matt och trött, att jag har ett stort arbete framför mig och att jag kommer sakna att få umgås med min roliga unge hela dagarna. Jag vet också att jag måste slå näven i bordet och säga ifrån till min chef, han håller på att avvika från en överenskommelse vi haft och det är inte OK. Det är jobbigt att säga ifrån, men med honom brukar det kännas så oerhört skönt efteråt, gud vad jag är bitter på den mannen.

Den här söndagen går nog främst åt att baka lite mer bröd, planera för veckan som kommer och sedan storhandla. Vi borde tvätta också, men min man är och jobbar, så det blir nog inget av med det. Jag orkar inte släpa min motsträviga unge över halva området för att få lite rena trosor, får vända de gamla ut och in. Eller köpa nya.