adrenalin

Min biträdande handledare har jag knappt sett röken av sen i maj, han har farit runt på konferenser och haft semester och gjort lite annat. Eller gjort mycket annat, han har tydligen sökt en professur (ha överseende med dålig stavning, tack) i ett annat land. Och fått tjänsten. Och flyttar snart. Jaha, kul för honom, han satt nämligen fast karriärsmässigt här hemma och har väl tröttnat på att stå i kö till en professur här som han inte ens vet om han någonsin kommer få.
Jag är faktiskt riktigt glad för hans skull. För egen del känns det inte så farligt, även om jag har haft ganska stort stöd i honom så känner jag mig säker på att det löser sig. Jag vet precis vem jag vill ha som biträdande handledare istället, nu gäller det bara att han är intresserad av att göra det jobbet. Jag funderar på om jag ska börja jobba på saken, eller om jag ska låta det som sker ske?