sista träffen

Det är dags för sista besöket hos myskologen, dvs terapeuten. Jag har inköpt en avskedspresent idag, Vem ska trösta knyttet av Tove Janson. Karln hade knappt hört talas om vår broderlands superstjärna på barnbokshimlen och boken i fråga handlar om mycket saker vi avhandlat under vår tid tillsammans. Dessutom är den vackert illustrerad. Tyvärr har han inga barn att läsa den för, men han får väl ge den ett försök ändå. Och någon gång kanske det kommer något syskonbarn på besök som blir glad av att slippa höra högkulturellt snack (jag har en klar och förmodligen felaktig bild av hans privata umgänge) och får läsa lite om Knyttet och hans bryderier...

Jag kommer sakna terapeuten, men till skillnad mot förra gången (jag har gått en period för ca åtta -tio år sedan) så tänker jag inte sluta med min inre inventering bara för att jag slutar gå i terapi. Efter förra gången gick jag och kände mig klar, och slutade helt jobba med mig själv, fingret som pekade på alla andra blev allt större och längre, och det var stört omöjligt att se att jag hela tiden pekade med tre fingrar på mig själv (prova att peka själva får ni se). Det misstaget gör jag inte om, det slutade med mycket ångest för min del den gången och det vill jag slippa gå igenom igen.

Imorgon är det dags för ett lite sorgligt avsked, jag misstänker att jag får ett avskedsbrev med någon slags summering, sen är det väl dags att bli vuxen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback