adrenalin

Jag har fått ut min laglott efter min farfar. Hela 453 kr! Vad ska man göra med sådana slantar? De åkte in i den allmänna slåtterkvarnen med räkningar. Tyvärr. Farfar dog 1982 förresten, fascinerande att det ska kunna ta 23 år att få 453 kr. Jag låter inte ledsen eller upprörd eller hur? Det är jag inte, jag träffade aldrig den store arkitekten, han ville inte veta av varken pappa eller hans avkomma. Med goda skäl antar jag åtminstone vad det gällde farsan. Men att inte veta av oss barn tycker jag var fult. 1977 övertalade jag pappa att ringa farfar för jag ville så gärna träffa honom. Det slutade med tjafs sedan strök farfar pappa ur sitt testamente, gissa om jag trott att det var mitt fel. Jag hade i alla fall gladeligen betalat hela det ynka arvet för att en gång få se en bild på farfar. Det har jag alltså aldrig gjort. Jag återkommer i den tragiska släktsagan längre fram. Nu ska jag förbereda mitt möte med chefen imorgon!