adrenalin

Min pappa måste varit tidernas mytoman. Eller så chansade han bara hela tiden, det kanske är mytomani det också? Min mamma håller på att light-släktforska och har tittat lite på min pappas sida också, där har hon hittat både min farfar född 1892 och min farfarsfar fördd 1855. Med denna koll i databaser uppdagas genast en rad av farsans påhitt: Det namnbyte från Andersson till nuvarande namn som skulle skett på 1700-talet har inträffat på 1900-talet. Vilket inte gör mig som fd Andersson bättre än alla Svensson-Sarhammar osv som jag ondgjort mig över. Vidare skulle pappa kommit från en prästsläkt, men farfarsfar var - snickare, inget att skämmas för, men varför har pappa ljugit så jävla mycket? Pappa är väldigt död så jag kan inte direkt fråga. Nyligen fick jag ett utdrag ur min farfars bouppteckning (se "det stora arvet") och där upptäckte jag att min farmor heter något helt annat än det jag fått höra, dessutom det namn jag har som andranamn. Suck. Det här är bara småsaker men tillsammans utgör de det stora nät som var min pappa,en jävel på att ljuga och skarva. Det känns så sorgligt för jag vet inte vem han var, jag levde med honom tills jag var fjorton men han är en gåta för mig. Min pappa är som en dröm, men vaknar och vet att det var något, men ju mer man försöker komma på det dessto mer slinker det undan. Jag ska blogga en allt jag vet som var sant om min pappa. (Vi är fem barn och vi är ju sanna) Men inte nu. Nu ska jag se Extras.