tobak
Så här såg det ut för mig när jag var liten:
Mamma: 1 pkt John Silver med filter om dagen.
Styvpappa: rullade egna - Gullsnitt och Rizla kanske 40 -50 per dag.
Pappa: 2 limpor John Silver utan filter i veckan dvs nästan 3 pkt per dag.
Styvmamma: 1 pkt Röda Prince om dagen
Tre utflugna syskon: minst 1 pkt om dagen var olika varianter.
Moster och morbror: 1 pkt vita Prince var per dag.
Om jag började röka? Som fan.
Jag minns inte när jag lyckades ta mitt första halsbloss utan att hosta, tack Boel som lärde mig det. Elva eller tolv var jag och jag passade på att lära lillbrorsan samtidigt, justa Adrenalin. När jag var tretton rökte jag på riktigt, dvs ett paket röda Prince om dagen. Det gjorde jag till jag var tjugotvå när jag lyckades sluta ett helt år, sedan tog jag mig återfall i form av feströkning i ett år innan jag var igång igen, denna gång på Camel Lights. Ja, jag gick på det, Camel Lights, i ljusblått paket, designat för att tilltala kvinnor. Åhh så vidrigt. När jag träffade min man lyckades jag sluta men var snart igång med feströkandet igen, tack och lov var det inte fest så ofta. Hela tiden fantiserade jag om att sluta.
För tre och ett halvt år sedan satte jag foten i marken och sa stopp. Jag visste var nyckeln låg - inget feströkande. Har man rökt nästan tjugo år så kan man inte hålla på att ta ett bloss här och ett där, det är bara självbedrägeri. Jag är rökare men jag röker inte och jag kommer aldrig mer att kunna röka. Jag har accepterat det och det är så jävla skönt. Jag är fri från ett av mitt livs största gissel. Att jag blev gravid bara några månader efter att jag slutat underlättade, luktsinnet förändrades och jag trodde att jag skulle spy av röklukt. Jag fantiserade om att ha en liten vattenpistol som jag kunde släcka folks cigaretter med när jag var ute och gick. Efter lillplutten kom tycker jag fortfarande att det luktar fan, men inte på samma sätt. Jag har, hurra, blivit en rabiat före detta rökare som applåderar rökförbud och blänger argt på rökare!
Jag hatade den typen jag blivit men jag älskar att vara den typen jag är och jag hatar den typen jag var. Hajjar ni?
Mamma: 1 pkt John Silver med filter om dagen.
Styvpappa: rullade egna - Gullsnitt och Rizla kanske 40 -50 per dag.
Pappa: 2 limpor John Silver utan filter i veckan dvs nästan 3 pkt per dag.
Styvmamma: 1 pkt Röda Prince om dagen
Tre utflugna syskon: minst 1 pkt om dagen var olika varianter.
Moster och morbror: 1 pkt vita Prince var per dag.
Om jag började röka? Som fan.
Jag minns inte när jag lyckades ta mitt första halsbloss utan att hosta, tack Boel som lärde mig det. Elva eller tolv var jag och jag passade på att lära lillbrorsan samtidigt, justa Adrenalin. När jag var tretton rökte jag på riktigt, dvs ett paket röda Prince om dagen. Det gjorde jag till jag var tjugotvå när jag lyckades sluta ett helt år, sedan tog jag mig återfall i form av feströkning i ett år innan jag var igång igen, denna gång på Camel Lights. Ja, jag gick på det, Camel Lights, i ljusblått paket, designat för att tilltala kvinnor. Åhh så vidrigt. När jag träffade min man lyckades jag sluta men var snart igång med feströkandet igen, tack och lov var det inte fest så ofta. Hela tiden fantiserade jag om att sluta.
För tre och ett halvt år sedan satte jag foten i marken och sa stopp. Jag visste var nyckeln låg - inget feströkande. Har man rökt nästan tjugo år så kan man inte hålla på att ta ett bloss här och ett där, det är bara självbedrägeri. Jag är rökare men jag röker inte och jag kommer aldrig mer att kunna röka. Jag har accepterat det och det är så jävla skönt. Jag är fri från ett av mitt livs största gissel. Att jag blev gravid bara några månader efter att jag slutat underlättade, luktsinnet förändrades och jag trodde att jag skulle spy av röklukt. Jag fantiserade om att ha en liten vattenpistol som jag kunde släcka folks cigaretter med när jag var ute och gick. Efter lillplutten kom tycker jag fortfarande att det luktar fan, men inte på samma sätt. Jag har, hurra, blivit en rabiat före detta rökare som applåderar rökförbud och blänger argt på rökare!
Jag hatade den typen jag blivit men jag älskar att vara den typen jag är och jag hatar den typen jag var. Hajjar ni?
Kommentarer
Trackback