adrenalin

Så här blir det för mig när jag är mesig och inte kan ta plats: Jag slänger in sonen till min man som ligger och vilar i sängen. Det borde gå fint, det är dags för middagsluren och lillplutten brukar somna på tio minuter. Inte idag. Jag spolar upp ett bad, får översvämning, medan jag står näck och torkar golvet kommer min man och undrar varför jag lämpar stökpojken på honom som är sjuk. Hjärtklappning, irritation. Jag bestämmer mig för att bada iaf. Sedan sitter jag i badet och har hjärtklappning medan adrenalinet pumpar och försöker raka benen. Slutar med att jag med halvrakade ben kastar mig ur badet, slänger på mig underkläder och går upp och försöker ta över middagsnattningen. Lillplutten är uppe i varv och det blir inte bättre av att få ner en adrenalinstinn morsa i sängen. Efter ett tag går vi upp, jag får ett utbrott över att inget funkar och att jag känner att jag måste passa upp på alla andra och vara dem till lags. Sen går jag och lillplutten tillbaks och lägger oss, tåraran rinner för jag känner mig som ett jävla känslomonster som inte klarar av att kräva utrymme och vara bekväm med det utan bara får utbrott eller nackspärr och huvudvärk. Bluäk.