mjau

Sedan i november förra året har vår familj berikats med en blå rysk kattfröken. Fast någon fröken är hon inte direkt det är snarare en huligan det är frågan om. Vi måste stänga sovrumsdörren noga om nätterna annars är det attack  på alla kroppsdelar som gäller. Min mamma sover över på soffan i vardagsrummet ibland och hon rapporterar att ingen förändring skett på den fronten. Vi tänkte ju att det skull bli bättre när hon blev äldre, inte mamma utan Ryskan. När man tassar upp för att kissa på nätterna står Ryskan och skriker (ja skriker) utanför dörren. Sover hon där? Ligger på lurpass och väntar? "Snart kommer dom, då ska jag smita in, oj nu råkade jag skrika, där rök den chansen. Bättre lycka nästa gång."

Nätterna är i alla fall inte värst, utan det som ger oss ont i magen är att hon hoppar upp på dörrarna, sen går hon där och balanserar. Hon klättrar upp i gardinerna och balanserar på gardinstången. Vi har en lampa överst i en bokhylla som man petar på för att tända, den är tänd ibland när vi kommer hem från jobbet. Hon har upptäckt att om hon repar med klon på en zinkkruka gnisslar det á la naglar på svart tavla, det gillar hon. Hon har de hårdaste vassaste klorna jag sett och jag måste klippa dem en gång i veckan annars fastnar hon i allt. Hon är pratsam, högljudd och oerhört charmig och kelsjuk. Om hon inte blir bättre så är hon nog lite muppig men hon är samtidigt så ruskigt smart att man häpnar.

Vår femåriga röda Tantkatt är en kastrerad tjockis som vägrar gosa mad Ryskan men kan nedlåta sig till att leka lite med henne när hon är på rätt humör. Tantkatten är lite försynt och inte så krävande och hamnade lite i skymundan när den lilla ångvälten dök upp. Ryskan brer ut sig och tar plats, skriker och tar för sig, men Tantkatten börjar hävda sig riktigt bra.

Det finaste med Tantkatten är att hon har sådan integritet och är så där kattigt trumpen, det är faktiskt okej för en katt att inte vilja vara med jämt utan gilla lugn och ro.
Det som är bäst med med Ryskan är att hon är snäll mot vår son och så himla gosig och pratsam.

De är verkligen varandras motsatser.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback