min fd bästa vän

En vinternatt för sexton år sedan mötte jag en av mitt livs största kärlekar. Det kom att bli en långvarig platonisk förälskelse, totalt utan fysisk attraktion, men med så starka band att jag fortfarande drömmer om henne som om hon vore verklig och våra vägar aldrig skiljts åt. När jag vaknar ur en sån dröm är jag en stund lycklig, allt är bra, allt är som det var och vi är lika nära varandra igen. Jag minns snart igen vad som fick oss att bryta upp, och jag blir faktiskt egentligen inte ledsen, inte längre. Fast om jag inte blir ledsen, varför drömmer jag så starkt om att höra ihop med henne igen?
Jag vet var hon bor, jag vet var hon jobbar, jag vet att hon är konflikträdd, varför tar jag inte kontakt?
Min oförsonlighet är det största hindret. Hon var inte exakt som jag ville. Hon gifte sig med någon jag inte tyckte riktigt om. Hon hade så lätt att finna nya vänner. Lever hon ett nytt liv nu? Ja förmodligen. Har hon lagt mig bakom sig och slutat bära vår vänskap inom sig på det sätt jag fortfarande gör? Det gör ont att inte veta, men det kanske gör ännu ondare att veta. Det här är ett av de avslut jag fruktar mest. Men det känns som om det börjar bli dags nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback